Minnen <3 or
Varje gång jag tänker tillbaka på mitt liv som det brukade vara, tänker jag tillbaka på personerna som gjorde det till vad det var.
Ibland saknar jag fler, ibland föraktar jag dem alla, i bland gråter jag över en del...
Varför är livet så?
Varför måste du välja vänner, medans ovänner finns överallt?
Varför tvingas du varje dag göra människor illa?
Varför sårar vi oss själva på de sättet?
Minnen kan vara både bra och dåliga, det kan vara minnen du skrattar till, men också minnen du aldrig glömmer.
Alla har sådana minnen, varesig det handlar om en fd bästa kompis, eller om någon förlorad förälder.
Ska man skämmas för att man gråter över sådant som inte längre finns, eller förtjänar man respekt för att man kommer ihåg?
Varför kan man inte själv få styra över vad man kommer ihåg och inte, i stället för att det ligger i bakhuvet och kommer fram när du minst vill.
Kan man inte få sudda ut allt ont, allt som sårar och allt som får en att gråta...
Om jag fick välja, så kunde två bästa vänner aldrig förlora varandra, aldrig säga upp kontakten och aldrig hata.
Jag önskar att det kunde vara som förut, att allt bara spolades tillbaka så att fel kunde bli rätt igen. Då skulle jag inte behöva ligga vaken om nätterna och tänka på dig, utan faktiskt vara hos dig på riktigt. Uppleva saker med dig, istället för att tänka tillbaka på vad vi en gång gjorde.
/ MF
Kommentarer
Ibland saknar jag fler, ibland föraktar jag dem alla, i bland gråter jag över en del...
Varför är livet så?
Varför måste du välja vänner, medans ovänner finns överallt?
Varför tvingas du varje dag göra människor illa?
Varför sårar vi oss själva på de sättet?
Minnen kan vara både bra och dåliga, det kan vara minnen du skrattar till, men också minnen du aldrig glömmer.
Alla har sådana minnen, varesig det handlar om en fd bästa kompis, eller om någon förlorad förälder.
Ska man skämmas för att man gråter över sådant som inte längre finns, eller förtjänar man respekt för att man kommer ihåg?
Varför kan man inte själv få styra över vad man kommer ihåg och inte, i stället för att det ligger i bakhuvet och kommer fram när du minst vill.
Kan man inte få sudda ut allt ont, allt som sårar och allt som får en att gråta...
Om jag fick välja, så kunde två bästa vänner aldrig förlora varandra, aldrig säga upp kontakten och aldrig hata.
Jag önskar att det kunde vara som förut, att allt bara spolades tillbaka så att fel kunde bli rätt igen. Då skulle jag inte behöva ligga vaken om nätterna och tänka på dig, utan faktiskt vara hos dig på riktigt. Uppleva saker med dig, istället för att tänka tillbaka på vad vi en gång gjorde.
/ MF
Trackback
