Aldrig ska det vara enkelt...
nu har jag tagit bort länken från facebook, så bara ni som verkligen vill och brukar läsa kan göra det... Pga hur jag känner, hur jag mår, och vad jag vill, så anser inte jag att alla i hela världen ska få veta.
Och hur mår jag nu då? jo skit, riktigt skit... Och varför? jo jag förlorade någon jag verkligen älskade häromdagen. Iomed ett beslut som jag fattade för min egen skull. Och att M inte förstår, hur jag mått de senaste veckorna, vetandes att jag måste välja, så gör det saker ännu värre. jag mår verkligen inte bra av allt som händer nu. För 3 veckor sen hade jag lyckats gå upp till nästan 60 kg, nu är jag nere på 53... Jag varken äter, sover eller skrattar. Det enda jag gör är dricker öl och verkar tycka synd om mig själv. Men tillochmed jag förstår att det som gjorts kan enbart ha hänt pga mig... Och det är väl egentligen det som är värst antar jag, att allt beror på mig.
och ni som känner mig vet, att jag inte är en sån som klagar i onödan, som tycker synd om sig själv, men det kanske är så att jag är skyldig till det den här gången, jag vet inte...
jag vet inte mycket just nu, men men....
du fick mig att må bra, och jag dig att må dåligt. Om du bara visste hur mycket jag hatar mig själv just nu, hur mycket jag vill kunna vara din bästa vän, hur mycket jag älskade de kvällarna vi bara låg och pratade, och hur mycket jag kämpat.
ingenting kommer att bli som förut, och i BH så var det bara dig jag kunde prata med, det var bara du som tyckte om mig. Nu står jag här, kanske lika ensam som dig, men med mer ångest... jag citerar en väldigt god vän: Aldrig ska det vara enkelt....
Och hur mår jag nu då? jo skit, riktigt skit... Och varför? jo jag förlorade någon jag verkligen älskade häromdagen. Iomed ett beslut som jag fattade för min egen skull. Och att M inte förstår, hur jag mått de senaste veckorna, vetandes att jag måste välja, så gör det saker ännu värre. jag mår verkligen inte bra av allt som händer nu. För 3 veckor sen hade jag lyckats gå upp till nästan 60 kg, nu är jag nere på 53... Jag varken äter, sover eller skrattar. Det enda jag gör är dricker öl och verkar tycka synd om mig själv. Men tillochmed jag förstår att det som gjorts kan enbart ha hänt pga mig... Och det är väl egentligen det som är värst antar jag, att allt beror på mig.
och ni som känner mig vet, att jag inte är en sån som klagar i onödan, som tycker synd om sig själv, men det kanske är så att jag är skyldig till det den här gången, jag vet inte...
jag vet inte mycket just nu, men men....
du fick mig att må bra, och jag dig att må dåligt. Om du bara visste hur mycket jag hatar mig själv just nu, hur mycket jag vill kunna vara din bästa vän, hur mycket jag älskade de kvällarna vi bara låg och pratade, och hur mycket jag kämpat.
ingenting kommer att bli som förut, och i BH så var det bara dig jag kunde prata med, det var bara du som tyckte om mig. Nu står jag här, kanske lika ensam som dig, men med mer ångest... jag citerar en väldigt god vän: Aldrig ska det vara enkelt....
Kommentarer
Trackback
